Art from the start – Patricia Trambevski

 

Patricia Trambevski Galleri Duerr Art from the start Affordable Art Fair Stockholm 2 oktober

Att det blev design för Patricia Trambevskis del var för att det var något som föll sig naturligt för henne, i motsats till räknandet och skrivandet i skolan.

- Det är klart jag hanterar det men det är inte det jag är bra på. Jag har alltid velat göra saker med händerna, alltid tecknat och som liten pysslade jag nästan ihjäl mig. Jag tyckte om tyger, har alltid tyckt om det men det har också varit förknippat med mycket frustration. Ingen hemma talade om för mig att det tar tid att jobba med sömnad. Mina föräldrar var båda sådana att allt skulle gå snabbt. Det kulturella var inget jag fick med mig hemifrån. Visste inte ens att den världen fanns. Farmor hade i och för sig mycket garner och broderier men vi sågs sällan eftersom hon bodde i Makedonien.

Det var när Patricia träffade en kompis vars mamma målade som en ny värld öppnades.

- Det kändes som att komma hem, som en värld man ville vara i. Jag har alltid tyckt att den vanliga världen är ganska tråkig och kan bli ganska deppig i den. Där finns en stelhet och realism som kan göra mig oinspirerad ibland. Men realism kan även inspirera mig och vara väldigt vacker. Det som andra kan tycka är helt galet, skräp eller bara något som är, kan jag tycka är något fint. Det kan vara färgerna, formerna eller en doft som jag går igång på. För stunden tar den mig någon annanstans. Skapandet blir som en..Patricia tvekar lite på orden.
– Inte som en låtsas värld men som en annan sfär.

Efter att ha jobbat med produktdesign i nästan åtta år kan Patricia, utbildad inom textil, formgivning och design utan problem se att själva designprocessen är väldigt lika mellan produktdesign och kläddesign. När det gäller den kommersiella kläddesignen kände Patricia som jobbat både mot företag och offentlig förvaltning, med uppdrag som föreläsare, på en designskola i Borås inom trendanalys, designprocess och projektledning att hon börjat stagnera designmässigt… det var dags för en förändring!

- Jag ändrade därför designprocessen. Började experimentera lite mer men det passade inte klädmärket jag drev och designade. Ganska tidigt gick det upp för mig att jag vill jobba med kläder på mitt sätt – kläder är heligt för mig. Det är här jag har min konstnärliga frihet. Efter att ha lagt om designprocessen blev skisserna något helt annat.  Vad ska jag göra med allt det här som växer fram i skissblocket, tänkte jag. Jag såg ingen marknad för detta!

Klädskisser blev som en form av skissträning, något man behöver jobba kontinuerligt med om man ska bli riktigt bra. Patricia tränade vidare på olika skisstekniker och experimenterade. Förra året, i bilen på väg till flygplatsen för att ta hand om sviterna efter sin makedonska fars bortgång insåg hon vad hon skulle göra med skisserna i alla blocken.

- Under bilresan ner kom det till mig! Allt föll på plats och jag såg det framför mig väldigt klart.  – Det är precis det här jag ska göra! Experimentell kläddesign för foto, film, musik, scen, konst och reklam.

När det gäller produktdesign var det en helt annan grej, där gillar Patricia att jobba kommersiellt.

- Fast det är klart att jag nischat mig även där. Jag jobbar med tidlöshet och det handlar mycket om att hitta formerna och materialen. Jag söker den ultimata kombinationen. Det minimalistiska. Genomtänkt, stilmässigt åt det japanska hållet och det skandinaviskt lågmälda. Jag ställer alltid mycket frågor först och analyserar svaren utifrån marknaden, känslor och erfarenhet. Jag älskar att göra målgruppsresearch, trendanalys, lära känna varumärket och sen koppla ihop det designmässigt till något som tillför marknaden något.

Som inredare, sedan sex år tillbaka är det här en kommersiell och konceptuell ådra hon älskar, som hon ämnar fortsatta med och är det som ger henne möjlighet att jobba med uppbyggnad av övriga delar som kräver mer tid för att bli lönsamma. Patricia driver ett företag med många olika ben, allt med samma gemensamma nämnare – design.  Det är först de senaste två åren som Patricia landat i sin inställning och känner tilltro till att det bär.

- Det är klart att jag känner en viss oro emellanåt men det är alltid spännande att kasta sig in i ett nytt kläddesign projekt som man inte riktigt vet var det landar. Art from the start är ett stort konstprojekt där vi är många involverade och det är mycket som ska klaffa. Jag gillar verkligen Sonja Hesslows surrealistiska bilder, det är både kreativt och kul att jobba med henne som fotograf och bildkonstnär. Att få inspiration och skapa ihop med övriga medverkande i Art from the start känns stort!  Nu väntar Sonja och jag på musiken och texten  inför nästa bild. Till den första bilden draperade jag direkt på dockan utan ett enda mönster och den passade perfekt, det var absolut ingen självklarhet, eftersom jag experimenterar med nya tekniker för att drapera plagg. Sonja hade bildidéen till den första bilden så jag utgick ifrån den, började skissa och skapa inspirationsmaterial. Nu har Sonja en bildidé som vi diskuterar och jag får designa kläderna till bilden utefter den idén. Sedan skickar vi bilden till Gísli och Anna, som i sin tur tonsätter och skriver text till bilden. Vi är så nyfikna och längtar efter att sätta igång med tredje bilden men påbörjar inte vår process innan den kommer. Konstprojektet går nämligen ut på att vi ska utgå ifrån materialet vi får. Ibland jobbar vi via chat, Skype eller så sitter vi i samma rum jag och Sonja.

Under intervjun ber jag om att få ta en bild av Patricia efter Kulturfestivalens Barcelon-svenska nycirkusföreställning vi just beskådat på Sergels torg som inspiration. Mitt i myllret på Drottninggatan fortsätter vi intervjun och jag undrar om det känns fel att ta upp skissblocket och börja jobba på en av skisserna.

Patricia Trambevskis Galleri Duerr Art from the start Affordable Art Fair Stockholm

- Inte alls, skrattar Patricia, den här skissen till exempel gjorde jag på tåget hit.
Skissblocket är redan fullt av skisser och urklipp trots att det bara är någon dag gammalt.
– Vad ska det där bli, undrar jag och pekar på en påbörjad skiss i blyerts.
-Det vet jag ju inte än. Det brukar ge sig efterhand, kan bli en idé till nästa fotoprojekt eller kanske ett helt maner till någon annan konceptuell fotografering eller sceniskt uttryck. För mig blir det både skissträning och ett idéarbete i mina skissblock.

När det gäller framtiden ser Patricia att hon precis som nu jobbar med många olika saker inom design, självklart vill hon utvecklas och nå nya nivåer.

- Kanske är det naivt att tro att det skulle hända i morgon. Fast jag jobbar faktiskt redan nu med det. När det gäller tredje bilden i konstprojektet Art from the start vet jag inget mer än vilket sagoväsen det handlar om. Att jag nu gått över till det mer konstnärliga inom kläddesign handlar egentligen om att jag gått tillbaka till mitt ursprung –  avantgardistiska scenkläder. Tittar man på mina första modeskisser jag gjorde för många, många år sedan var det precis så det börjande.

Patricia Trambevski Galleri Duerr Art from the start Affordable Art Fait  Stockholm

Sonja Hesslow fotograf och kreativ bildkonstnär, Gísli Jóhann Grétarsson kompositör och dirigent, Anna K. Larson och Sanna Andersson sångerska och textförfattare respektive cellist från duon En vokalist och en cellist och kläddesignern Patricia Trambevski inspireras av varandra i projektet Art from the start. Galleri Duerr visar Behind the scenes – första bilden i ett liveframträdande den 2 oktober på Affordable Art Fair Stockholm. I Galleri Duerrs utställarmonter E10 finns även bildkonst av Debora House och Maria Saveland representerade. Under september månad  presenteras samtliga i form av yrkesporträtt under fliken konstnärer och artister på Galleri Duerrs blogg .

Art from the start – what came first

 

Sonja Hesslow Art from the start Galleri Duerr Affordable Art Fair Stockholm 2014

Sonja Hesslow jobbar med Art from the start

Sonja Hesslow 24 år, med i den senaste upplagan av ”Fotografernas bästa bilder och hur de kom till” visar den 2 oktober Behind the scenes – Art from the start. Sonja Hesslow berättar om det första av sex verk där musik av kompositör och dirigent Gísli Jóhann Grétarsson, text och sång av Anna K. Larson, kläddesign av Patricia Trambevski ingår i verket. I det akustiska liveframträdandet under Affordable Art Fair möter vi även cellist Sanna Andersson.

Art from the start går ut på att fyra konstnärer i en specifik ordning tolkar varandras konst och skapar sex gemensamma konstverk på temat sagoväsen. Fotograf Sonja Hesslow tolkar Gísli Jóhann Grétarssons musik eller Anna K. Larsons dikt eller omvänt, lägger till sin egen konst för att skicka det vidare till nästa för tolkning. I sista hand är det publiken som tolkar konstverken. Målet är att de olika delarna har blivit så inkorporerade i varandra att man ställer sig frågan, vad kom först. Bilden, musiken eller dikten i de olika verken.

Fler av Sonja Hesslows bilder visas i Galleri Duerrs monter E10 på Affordable Art Fair 2-5 oktober. Där visar vi även bildkonst av Debora House och Maria Saveland. Samtliga presenteras i form av yrkesporträtt på Galleri Duerrs blogg under september månad.

Almedalen here we come

IMG_1718

Hur får vi alla att förstå hur viktigt det är att vi har ett rikt konst- musik- och kulturliv i Sverige och hur får vi loss resurser. Måste kultur som inte genererar ekonomisk vinst eller i alla fall +-0 strykas, förpassas till hobbyverksamhet eller är det ibland precis tvärtom. Konstnärliga verktyg kan som vi vet användas för att kommunicera och komma åt svårlösta utmaningar. Kultur kan överbrygga kunskapsglapp och erbjuda en väg in i innanförskapets värld, där processen och deltagandet är viktigare än resultatet. Går det ens att räkna hem en kultursatsning eller ska kultur bara finnas för sin egen skull som blommor och fågelsång, först när de försvinner inser alla vilken livsnödvändig funktion de har.

Hur bidrar kultur till utvecklingen av olika samhällsfunktioner och vilken roll spelar den samhällsfinansierade kulturen för företag. Vad gör de förändrade förutsättningarna i musiklivet. Hur ser sambanden ut mellan lokal kultur, stora festivaler och event – föreningsdriven som kommersiell.

På lördag åker jag på politikerveckan i Almedalen för att söka nya kreativa lösningar, vara med och debattera och för att ta del av även politikers syn på samtidskonst – vilken konst har påverkat de? Livekulturen består av allt från Fryshusets teaterpjäser till musik och konstutställningar. The Art of Zhen till exempel handlar om Kina och om mänskliga rättigheter och rätten att uttrycka sig. En rätt vi i Sverige tagit för given i många år men som av allt fler börjar ifrågasättas. Om det interagerar Direktdemokraterna varje eftermiddag på Donners Plats. Ett nybildat parti vars enda valfråga är införande av allmmänn rösträtt i sakfrågor. På plats finns också föreningen för direktdemokrati för att informera om de demokratiska verktyg som finns men som få använder. För att de helt enkelt inte vet att de finns, ännu mindre hur de fungerar och om hur vi kan utveckla demokratin. På plats finns också Guardians Paul Johnson som berättar om fallet Snowden, världens största övervakningsavslöjande.

Jag har dessutom snitslat en bana för att söka vad det finns för olika samverkansprojekt inom kultur, hur dessa har gått och hur det blev med det regionala självstyret inom kulturområdet i praktiken. Hur enskildas erfarenheter tas till vara både inom kultur och inom politik. Jag hoppas kunna återkomma med ett knivskarpt inlägg om det när jag är tillbaka. Det handlar som ni förstår om så mycket mer än att bara mingal runt med ett glas i handen och knyta kontakter. Själv ska jag hålla en workshop om svårigheten i att involvera unga när så många av de sitter fastlimmade framför våldsamma spel eller selfies forum som vi vuxna tillåtit kommersiella aktörer förgifta deras tillvaro med. Så klart finns det kreativa lösningar även på de problemen – vi pratar rolemodels det vi och våra utställare och musiker på Galleri Duerr hela tiden strävar efter att vara.

Här hittar du Almedalsprogrammet där minst 25 000 deltar i år. Är du också där bjud gärna in mig. Vi letar alltid nya spännande kreativa samarbeten och upcoming artists för våra pop-up-art and music events som kommer att ske fyra gånger per år på passande spektakulära platser. Närmast i tid är Stockholm Affordable Artfair och ja första bilden som kommer upp är är från Galleri Duerr och en av våra utställare fotograf Sonja Hesslow. Tillsammans På plats – “behind the scenes” visar hon i två av för henne signifikanta surrealistiska bilder, hur hon inspirerats och hur hon sedan skapat verken med hjälp av Photoshop. Ett till bilderna specialkomponerat musiklandskap kommer att framförs live. De andra konstnärerna vi har med oss är Deborah House och Maria Saveland (även rektor på Konstskolan Basis).

Pop-up-music-art-jams

 

Sonja Hesslow Galleri Duerr

Det här är bara så kul! Jag får göra det jag är bra på –  Storytelling för att lyfta fram det väsentliga här i livet. Deborah Duerr gör det hon är bra på – som grafisk designer, konstpedagog på musikskolan Lilla akademien och bakar dessutom ett riktigt gott delikatessknäckebröd som numer säljs på NK. Vi vågar göra det vi drömmer om och det vi tror på. Vi vågar gå på vår magkänsla. Vi har ett krav eller två egentligen – hålla en hög konstnärlig kvalité, vara en inspirerande upplevelse och lyfta fram bra förebilder – det var visst tre. Det var det där med alla goda ting.

Vi tror inte på att konst alltid måste var svår, exhibitionistisk eller svårtillgänglig. Vi tror på människor som vågar leva ut sina drömmar och som vågar vara kreativa. Lite som att älska utan förbehåll. Vi vågar säga vad vi tycker, tänker och vet. Det är inte lite vi samlat på oss under åren.

Det är ungefär femton år sedan jag och Deborah Duerr tillsammans med några andra kreatörer började locka fram det barn och unga håller inom sig –  via bild och via film. Att utan kompromisser berätta om vikten av att ta till vara på barn och ungas kreativitet. Deborah hade en konstskola för barn – Fantasihuset. Den blev en utgångspunkt för vårt samarbete. Deborah har genom sitt arbete på många sätt varit nyskapande. För självkostnadspris har utställare kunnat hyra det som omvandlades till Galleri Duerr. Nu går den epoken i graven. Med en 70 procentig hyreshöjning ger hon upp lokalen, men vi ger inte upp våra visioner och inte våra ambitioner. Vi kommer dyka upp precis som vanligt minst en gång i månaden i form av pop-up-art event där musiken är en del. Häng kvar här för mer information om tider och platser. Vi har några förslag på lokal och några idéer. Vi bygger nätverk av nyfikna och på ett eller annat sätt kompetenta människor.

Vi tror på att utmana jantelagen. Vi tror på det vi gör och vill att de som samarbetar med oss ska våga känna detsamma. Jag menar titta på Deborah Duerr som drivit Fantasihuset Duerr design sedan 1996, som hon kämpat på – mött allt ifrån vilda och ostrukturerade kreatörer till drottning Silvia.

Första gången vi började samarbeta var i en idé om ett Barnkonstmuseum vi ville skapa. För att en bild kan säga lika mycket som tusen ord och för att vi tyckte att konstarter i alla dess former djupt underskattas. Inte minst i skolan. Vi smällde upp en installation i form av en två meter hög stjärnformad målarduk på T-centralen, den som ville kunde ta plats med en pensel och måla där den ville. I en tågvagn rullade vi sedan Stockholm-Malmö-Göteborg med en vagn full av barnkonst, där varje målning var unikt inramad och ljussatt. På flugsvampsstolar vid stafflier kunde vuxna måla av barnens konstverk istället för tvärtom. Var det inte så Picasso gjorde? Försökte hitta (tillbaka till) barnet inom sig. Plötsligt var vi inbjudna av Astrid Lindgrens sjukhus att medverka under världskongressen i barnpsykiatri och av SOS Barnbyar till Stockholm Water Festival där Lasse Åberg gick igenom barnens målningar. Vi fick före Facebooks tid, precis i inledningsskedet av hemsidans uppståndelse målningar från forna DDR och fotografier från en skola i en av USAs mest utsatta områden där eleverna var tvungna att legitimera sig och gå igenom en metalldetektor för att överhuvudtaget kunna starta sin skoldag. Temat var positivt respektive negativt i min vardag. Nu börjar den verkligheten krypa obehagligt nära inpå, det vill vi vara med och motverka .

Vi vill visa att det finns förebilder – bra förebilder, i det här fallet kvinnor som är villiga att gå före. Visa att det spelar roll, att man kan påverka och som är villiga att dela med sig och bjuda in till dans. Cause it takes two for a tango. Det behövs vägledning och den heter inte en eller annan skärm – skärmen är bara rätt använd och i lagom dos ett komplement eller ett bra verktyg. Omvänt blir den mer som en drog eller ett vapen – mot kunskap, kreativitet, driftighet och omtanken om varandra. Det är det här som gör att vi väljer att lyfta fram det vackra vi har att ge denna sista dag i lokalen på Vanadisvägen – lördag den 10 maj. Kom och ta del av Fotograf Sonja Hesslows vackra surrealistiska bilder, här kan du läsa mer om hennes resa in i skapandets värld. Tack alla ni som varit med oss på den här resan. Vi ses snart igen på våra pop-art-music-jams. Följ oss på Facebook där han du också ta del av bilder och film klipp från våra event.

 

Rolemodels Hesslow Harris & Cocopipes

Cocopipes Galleri Duerr 8 maj

Cocopipes

Sonja Hesslow Galleri Duerr 8 maj

Sonja Hesslow

Leah Harris Music Galleri Duerr 8 maj foto: Lotte Johansson

Leah Harris

- Jag kunde skapa bilder utifrån min fantasi vilket innebar att jag var unik med mina bilder eftersom ingen annan har precis samma fantasi som mig. 

Det var så hon sa Sonja Hesslow en av Sveriges just nu mest spännande kvinnliga fotografer när hon

berättade hur hon upptäckte Photoshop.
– Åh! sa jag när jag hittade henne i senaste upplagan av
Fotografernas bästa bilder. Hon skulle passa så bra här hos oss på Galleri Duerr med sina vackra surrealistiska bilder och vilken förebild sedan, i en tid där unga tjejer i olika media ofta framställs som menlösa objekt man kan göra lite som man vill med. 


Deborah Duerr höll med men såg lite skeptisk ut,
– Hur ska vi få in henne med så kort varsel?

En hel månad kvar tänkte jag som är van att jobba med ännu tajtare förutsättningar och inte kan låta bli att försöka, särskilt som pop-up-arts blivit lite av vårt koncept. En dag senare hade vi bokat in mötet med Sonja Hesslow, ytterligare två dagar senare satt vi i soffan alla tre på Galleri Duerr och nickade samstämmigt. Vi hade haft turen att Sonja Hesslow befann sig i Stockholm på jakt efter ett galleri innan avresa till New York, med målet att synas så mycket som möjligt.

- Jag gillar er idé om att lyfta kvinnliga kreatörer och att låta olika konstarter berika varandra, sa Sonja Hesslow. Faktum är att jag redan funderat över att jobba tillsammans med någon skribent och att låta en musiker tonsätta mina bilder men till er utställning den 8 maj hinner jag inte få till det.


Jag hade sett en bandplåtning av Sonja Hesslow, vad med om jag skulle fråga någon av våra artister om de vill tolka någon av Sonja Hesslows bilder, skulle det vara okej.

- Absolut! Utropade Sonja Hesslow och jag satte igång med att skriva en presentation av Sonja Hesslow.

Samma dag kontaktar jag kanadensiska Leah Harris, musiker ut i fingerspetsarna och spelar här samma dag som Sonja Hesslow ställer ut och som bjudit in några andra kvinnliga artister till duett.
– Great I would love that! Var svaret vi på stående fot fick, ungefär samma reaktion som efter att jag gjort personporträttet på Leah Harris, som ännu en förebild.
-I love it!
Personporträtt är för övrigt också något som börjar bli lite av vårt koncept.

En vecka senare tar min intuition mig till en konsert med Cocopipes. Mademoiselle Coralie Söderbäck, kallad Coco av vännerna i Frankrike, därav namnet Cocopipes och så för stämman förstås. Det är denna Bourdouxbördiga kvinna, vars djup i röst och låtar får manliga toppmusiker att flockas runt henne, precis som andra toppmusiker sluter upp runt Leah Harris soulröst och outstanding pianospel.

- Och du kan inget om musik, säger du, viskar en garvad manlig musiker i mitt öra Lika förvånad blir den kvinnliga pedagogen från Musikskolan Lilla akademien och innehavare av Galleri Duerr. De hade övertalats att följa med utan att veta att jag själv inte hört henne sjunga en enda av sina låtar. Ibland har man bara en känsla utifrån några vaga parametrar att det här måste vara bra och träffar så rätt. Nu väntar vi lika spänt som ni på resultatet av den här mixen. Vad som mer dyker upp den 8 maj har vi ingen aning om, kvällen formas som vanligt under kvällens gång utifrån er som väljer att med- och samverka med oss. Klart är att kl. 16 slår vi upp portarna där vi visar Sonja Hesslows bilder, kl. 18 spelar en ny Songwriter, kl. 19 spelar Leah Harris med gäster, kl. 20 går Cocopipes på och därefter hoppas vi på ett härligt avslutande jam, det vore väl kaxigt om några av alla fantastiska kvinnliga musiker tog med sina favoritinstrument. Sist hade vi fantastiska manliga musiker som blev sittande på scen timme efter timme och såg ut att ha ganska trivsamt tyckte jag tillsammans med alla dessa kvinnor som avlöste varandra. Själv kör jag som vanligt lite storytelling utifrån kvällens gäster och på temat – att vara passionerad och förebild. Du hittar eventet här, sharing is caring! Fotoutställningen visas även fredag 15-20 samt lördag 12-16.

Tack till JAM som hjälper oss i vårt arbete genom att låna ut PA, micar och högtalarsystem och tack till Musikskolan Lilla Akademien för ert fantastiska elpiano (ni vet dom som skolat allt från Darin till klassiska musikunder).

Personporträtt på Coralie.

FUSION

FUSION Maria Rutensköld Maria Ljunggren at Galleri DuerrMaria Rutensköld arkitekt och textilhantverkare bor halvårsvis på indonesiska Bali, där har hon intresserat sig för indonesiskt hantverk och indonesiska färgbaser. Fusion är helt  enkelt en tolkning av traditionella hantverks tekniker. 

– Jag är lite Fusion, lite gränsöverskridande. En teknik kan överföras till ett annat material, ett papper kan bli ett tyg, plantor kan ätas och färga till exempel textilier och så vidare. I Indonesien har människor sedan urminnestider jobbat i sina hantverksskrån och det finns en rik tradition att ta del av.  

På Capellagården träffade hon keramikern Linda Ljunggrenoriginalare, grafisk formgivare och keramiker, något Linda Ljunggren även undervisar i. Intresse uppstod för varandras alster, inspirerade av varandra i form och material gick de sedan lite ut och in i varann. I utställningen FUSION smälter de in i varandra.

- Det var när Linda Ljunggren kom till Bali och hälsade på i Indonesien det blev mer konkret. Vaxet i våra arbeten är något genomgående, något vi verkligen kan laborera med. Vi har sammanfört hundra bitar var till ett enda verk, igår när vi hängde utställningen var första gången vi själva såg verket.

När de arbetar vet de aldrig riktigt vad som kommer ut av det, det är inget som någon kan förutsäga.
– Kunde man det blev man nästan som en fabriksarbetare. Vi vill undersöka olika former, sitter inte och försvarar bara en teknik, därför väljer vi att arbeta med människor som är öppna. När jag jobbat tillsammans med Linda kan det bli textil med en keramisk känsla och omvänt keramik med en textil känsla.

I oktober planerar Linda och Maria att hålla en workshop på Bali, där man får prova på olika hantverkstekniker, är du intresserad kika in på på deras hemsida som blivit lite av en bas för Fusion.

Vernissage i kväll kl. 18-21. Öppet tis-lör kl. 11-18.

Jamgallery

 

IMG_1474 IMG_1481 Galleri Duerr

Det är fantastiskt med alla dessa möten som sker på Galleri Duer, människor från olika länder eller olika delar av Sverige eller Stockholm möts i ett och samma rum genom olika konstarter och musikjam. Funny Livdotters haute couture i lakrits kittlade igår våra sinnen och väckte en längtan om att få bära dessa kreationer i lakrits om så bara för en kväll. Vad händer egentligen när den börjar forma sig av och efter kroppstemperaturen? Precis som Lakritsfestivalen, lycklig ägare till verken uttryckt är det något särskilt som händer med oss när det kommer till lakrits vilket Funny Livdotter upplevt när människor bara inte kan motstå att smaka en liten bit. Man vet att man inte ska men ändå… temat för kvällen var just lust, en dygd som kastar oss mellan kontroll och begär. I Galleri Duerrs vackert formade lokal med skyltfönster likt höga torn och fem meter i takhöjd är väggarna för kvällen dekorerade med Magdalena Burkowskas färgstarka oljemålningar Embracing the wholeness, skapade i total frånvaro av kontroll, ur ren och skär känsla. (vill du köpa något av verken kontakta oss på deborah@galleriduerr.com). Den enkla musikscenen har samma dag riggats med hjälp av teknik som lånats in av JAM samt elpiano från Musikskolan Lilla akademien. Ni vet skolan som fostrat allt ifrån klassiska musikunder till Darin.

Öppningen var som vanligt improviserad och kvällen fortsatt vigd åt att lyfta kvinnliga musiker och andra kreatörer. Med tanke på den unga publik som tagit plats framför kvällens första artist glider jag in på hur viktigt det är att lyfta unga tjejer idag och att skapa utrymmen där de tillåts att ta plats, särskilt i en värld som blivit allt mer virtuell där unga tjejer allt som oftast framställs som hjälplösa offer eller några som helt enkelt finns för andras behov och lustar hur ytterst tveksamma de än må vara. Lite som slit och släng, tvärtom vad Refo remake designers står för i kvällens pop-up shop. Liselotte Norén initiativtagaren och mamma till två musicerande berättade om Refo som ett bidrag till att skapa en lite bättre värld, där arbetstillfällen, utbildning, arbetsglädje och nätverkande blir som en bro vidare ut i karriären eller som en väg tillbaka efter en krasj. Tänk att något som någon tänkt slänga kan bli så vackert. Tack refo by Lotta Rantil för dina underbara barnkläder (lust tenderar att förr eller senare sluta med barn), tack refo by Kronbruden för att du skapar vackra smycken av knappar och dragkedjor vi andra tänkt slänga (ja fungerar bra för att locka din drömkvinna) och tack refo by Piloo old is new för att du låter oss tassa runt i sköna herrskjortor du gjort lite kvinnligare och tack för de ursnygga shortsen jag nu får vandra runt i, tror aldrig jag känt mig så vacker.

Först ut på musikscenen var Matilda Wiesell en ung tjej vars röst jag omedelbart blev förälskad i när hon nyligen mejlade mig en länk till sin Soundcloud. Skör och ändå så full av kraft. Solo tog hon igår plats på scenen med sin akustiska gitarr och vi andra satte oss andäktigt som tända ljus. Efter några egen komponerade låtar bjöd hon upp vännen och bandkollegan Love Stenström på gitarr, tillsammans bildades deras röster och instrument något nytt.

Nästa kvinna som tog plats i rummet var Helen Koskitalo, dansare och instruktör sedan 10 år  i American Tribal Style bellydance (ATS) med sig hade hon en av sina elever, Lee Zillén. Vi häpnade inför deras samstämmiga rörelser, en blandning mellan orientalisk, spansk och indisk dans. I färgsprakande kjolar med pinglande attiraljer och härligt bara bellybulliga magar fjärran från skolomklädningsrummens omänskliga krav om hur man ska se ut. Efter en lugn och en rivig var det vår tur att få snurra, vicka och skaka loss på våra kroppar. Eleonora Butterflies västerbottning till för sju år sedan och artist ut i fingerspetsarna som anlänt med sin gitarr kastade sig in i bellydansen. Egentligen skulle Eleonora inte börja spela förrän klockan åtta men redan en halvtimme före utsatt tid bjöds vi på en aptitretare som bara fortsatte och fortsatte. En dryg halvtimme senare hade Eleonora varvat fler av sina låtar med levande berättelser om villkoren för människor som tvingats fly sitt hem på grund av eftertraktade naturresurser. Vid sidan om musiken arbetar Eleonora Butterflies som pedagog i Tensta, där är 99 % av eleverna flyktingar eller invandrare.

Några nyanlända musiker dyker upp i dörren, när Eleonora tackar för det varma mottagandet undrar de om det inte var klockan åtta Elenora skulle spelat, de var nämligen meningen att de skulle backa upp henne. Hon kör igen svarar vi glatt och Eleonora tar åter plats på scenen efter att Daniel Ramsten, en av musikerna som ska backa upp Eleonora på elbas erbjuder sig att rigga om tekniken för spelningen och Bo Ahlbertz tar plats med irish bouzouki. Knappt två timmar senare har dessa fantastiska musiker spontant backat upp ytterligare två sångerskor, italienska Geneva May och Caroline Williams. Dessutom tillsammans med Eleonora blivit kompade av Helens och Lees ATS bellydance och Deborah Duerrs Portugisiska vattenhund har gjort lite av sina trix till musiken och däremellan legat framför scenen och lyssnat uppmärksamt eller helt enkelt bara lufsat fram och nosat nyfiket. Lite av den här stämningen har vi lyckats fånga på film. Nu återstår att göra en liten presentation av materialet vi har så här långt, sätta datum för nästa event i början av maj och att söka samarbetspartners, sponsorer och pengar för att täcka omkostnader för hyra. Nästa vecka är lokalen helt uthyrd. I framtiden är målet att köra varje vecka.

Häng på hemsidan, Facebook eller Twitter så har ni koll på när men inte alltid på vad som händer. Det ser vi först i de olika mötena. Vill du vara med oss nästa gång mejla deborah@galleriduerr.com eller dyk upp spontant på plats. Vi är alltid öppna för bra artister oavsett om ni är etablerade eller inte. Här hittar ni nästa Ta plats! Sharing is caring! Oavsett om ni är etablerade eller inte. Sharing is caring!Galleri Duerr Elenora Butterflies