Maria Saveland Galleri Duerr Affordable Art Fair Stockholm 2014

Maria Saveland

Första gången jag såg Maria Savelands oljemålning “Gränsen“ fångade den mig så till den grad att den aldrig släppt taget igen. Då var den ännu inte riktigt färdig. När jag en eftermiddag kommer in i Marias ateljé på markplan i Björkhagen dras min blick omedelbart till målningen som ännu inte är klar. 
En målning Maria först inte själv riktigt förstod vad den handlade om, nu är det uppenbart.
- Den handlar om integritet, hur man överlever utan att göra för mycket avkall på sådant som betyder mycket för en. Jag söker ofta efter rätt färg genom att jobba lager på lager. När jag kommit rätt känner jag det och i den här målningen visade det sig vara i en nyans som man associerar med griffeltavla, en direkt koppling tillskolan men jag skulle inte säga att målningen handlar om skolan, mer om samhället och de normer vi ska anpassas och måste förhålla oss till när vi skyddar det innersta, det unika i oss, där familjen förstås är den första utposten.Maria är utbildad på Konstfack 1991-1997, var under ett år projektstudent på Kungliga Konsthögskolan och har gått Stockholms Grafikskola. I sitt konstnärskap är hon upptagen av vad som händer i mötet mellan människor och det är något som också gjort henne intresserad av pedagogik. Hon har arbetat som bildpedagog, på Kulturhuset, Liljevalchs, Kulturskolan och är sedan tre år utbildningsledare på Basis Konstkola som erbjuder både konstnärlig grund- och fördjupningsutbildning samt en inredningsskola på heltid.- Det är inspirerande att hjälpa unga människor att växa och utvecklas vidare.Berättelser är något Maria intresserar sig för, hon har alltid tecknat och ser sig själv som en berättare. Hon har arbetat mycket med grafik och i gråskalor, och bygger upp sina målningar genom att lager på lager utforska färgens uttryck.Målningen Krigaren bär på en berättelse om vardagens ensamma strider. Färgen, ännu en mellanfärg – en bruten intensiv gul nyans. Det märks att intensiva mellantoner intresserar henne. Maria Saveland Gallerio Duerr Affordable Art Fair Stockholm 2014
Maria Saveland Galleri Duerr Affordable Art Fair Stockholm 2014Krigaren fick en oväntad publik när några elektriker arbetade i Marias ateljé.

- När jag kom hade de hämtat sina kollegor för att de skulle titta på målningen. Den typen av oväntad kommunikation är fantastisk och ger en djupare mening år det jag håller på med.

Maria arbetar med olika medier utifrån vad hon vill uttrycka. Från tanke/känsla – upprinnelsen till verket, till färdigt resultat kan vara en lång resa. Processer som har sitt eget tempo.

- Det är som om jag lever i två olika tidsrymder där en är mitt eget liv och en annan min konstnärliga process. Någonting som berört mig under en period som är avlägsen i mitt eget liv kan plötsligt pocka på uppmärksamhet i den konstnärliga processen. Att jobba mot materialet och tiden inspirerar. I mitt förhållande till materialet vill jag ofta utforska det som är begränsningen. Till exempel att utforska gråskalan i ett medium som screentryck där bildens naturliga uttryck är skarpa kontraster.
–  Att bli konstnär var ingenting som fanns naturligt i min uppväxt. Det var ingenting jag valde att bli, snarare något jag upptäckte att jag var. Min gymnasielärare i bild såg mina behov. Det betyder mycket att bli sedd och uppmuntrad vid rätt tillfälle. Konst kräver sin tid men ger också mycket tillbaka.

”Odjuret” är hennes egen favorit. Den är ett porträtt av ett skåp.

- Jag hade ett skåp med de här ådringarna som jag vaknade upp med, formade som ett odjur. Maria Saveland Galleri Duerr Affordable Art Fair Stockholm 2014

Bilderna dyker oftast bara upp i huvudet, det kan så klart vara inspirerat av något annat jag i min tur sett. Det är ett sökande att hitta rätt i den här bilden, jag får en skuggingivelse, något väldigt bestämt men det kan ändra sig mycket i processen.

Jag pekar på formationen av en hand i skulpturvax med taggar och undrar om dom är äkta.

-Ja det är rosentaggar, förut hette den ”Prinsessans hand”. Något om att ta emot och att ge, men det går varken att ta emot eller att ge när handen ser så taggig ut. En slags isolering, ensamhet, upphöjdhet, övermänsklighet, där man har en position att bestämma saker man inte kan. Nu heter den i alla fall “Tiggaren” och handlar om relationen som uppstår när jag möter en tiggare. Jag kan bli så tillfreds av att jag ger den där gåvan, blir illa berörd av att jag mår bra av den gesten. Det är också ur tiggarens synvinkel – en underlägsenhet och ett förakt, man måste på något sätt inta ett avstånd mot den man tigger ifrån. Ett möte mellan två människor, mötet eller icke mötet – det är mycket det som är kärnan i min konst.

Maria Saveland Galleri Duerr Affordable Art Fair Stockholm 2014Galleri Duerr visar Maria Saveland  den 2-5 oktober på Affordable Art Fair Stockholm. I vår utställarmonter E10 har vi även med bildkonstnär Debora House målningar samt fotograf / kreativ bildkonstnär Sonja Hesslow, i ett av verken ingår musik av kompositör Gísli Jóhann Grétarsson, text & sång av Anna K. Larson, cello av Sanna Andersson och kläddesign av Patricia Trambevski.

Här hittar du inbjudan till Galleri Duerrs live event och efterföljande NORDEA Art After Work. Är du intresserad av att handla konst någon av de andra dagarna eller under vernissagen den 1 oktober kl. 18-22, kontakta oss för fribiljetter specifikt till dessa.

 

Debora House Galleri Duerr Affordable Art Fair Stockholm 2014

Debora House Tanglewoodlily

Debora House Galleri Duerr Affordable Art FairAmerikanska bildkonstnären Debora House träffade sin svenske make på ett flyg till Mexico. Hon på väg med familjen för att fira jul och han på en sista-sekunden-plats i hopp om att hitta ett annat äventyr än skidåkning i fjällen med sina vänner. Debora som inte alls var öppen för att involvera sig i någon hon kanske aldrig skulle se igen, inne i en resande fas som hon var, gjorde inget särskilt för att han skulle falla för henne. Kanske var det just den naturligheten som gjorde att flygresan slutade med gemensamt julfirande och ett frieri där kärleken tjugonio år senare känns lika levande som deras året runt grönskande trädgård.

- Jag kunde inte låta bli, han var så oerhört kreativ och ändå så grundad. För mig som är ”all over the place” var det som en ballong som fångades in. Han är arkitekt, vill inte alls ändra mig och överraskar mig hela tiden. Närvarande, snäll, artig. Med sin äkta inre kompass gör han alltid det rätta och får mig att alltid vilja bli en bättre människa.

De möttes 1985, i december och gifte sig redan i augusti efter tre månaders förlovning.

- När jag kom till Sverige och mötte svärföräldrarna synade hans mor mig från topp till tå, log och tänkte – perfekt hon passar till och med i min nationaldräkt. Det var en underbar känsla att bli mottagen på det viset.

När de flyttade till Sverige med dottern som hunnit bli tio år hade Debora just sålt sitt textilföretag och var på jakt efter ett nytt sätt att vara. De senaste två decennierna hade hon levererat till showrooms i hela USA, jobbat aktivt i San Francisco och Bangkok tillsammans med olika kreatörer – konstnärer, arkitekter och designers. Olika former av studios och textilutställningslokaler. Sverige fann hon vara helt annorlunda. I en avlägsen stuga i skärgården kände hon sig isolerad. Hade alldeles för mycket tid över. För Debora var verkligen vyn genom Ingmar Bergmans lins. Det mörka, kalla Norden var inte lika utmanande som det nordiska reservatet i Thailand dit Debora rest varje år de senaste tjugo åren – den asiatiska kulturen var mycket mer begriplig

- Mycket mer inkluderande. I klädd sarong och sandaler kunde jag försvinna in i ett thailändskt liv, men i Sverige var jag som en udda fågel med min utpräglat amerikanska personlighet, vi har inte ens ordet lagom i vårt språk. Jag förstod inte alls jantelagen och kämpade för att min dotter skulle få utveckla sina styrkor i skolan, istället för att hållas tillbaka för att passa in i perspektivet lagom. Det jag däremot förstod mig på var ljuset. Jag var van att mixa färger så jag började måla. Först olika kort med vattenfärger. Dom blev ett sätt att hålla kontakt med mina vänner – alla kreatörer av något slag. För att visa att jag bryr mig. När jag väl började måla abstrakta landskapsmålningar kunde jag helt enkelt inte sluta. Det fanns alltid en målning som gick över gränsen till det surrealistiska eller abstrakta – abstrakt expressionism och som inte passade in i mina utställningar. De blev ett sätt att räkna ut mitt nya liv. Sexton år senare visade Galleri Duerr en retrospektiv utställning, Deboras abstrakta målningar från 1994, i tidsskedet då Debora flyttat till Sverige.

En av målningarna som ingick i utställningen – “Prove it!” hänger i matsalen där Debora bjuder på Hibiscuste och naturella Cashewnötter. Målningen är en graffitiversion av Fermats stora sats, ett problem som plågade matematiker under fyra hundra år innan det slutligen löstes. Debora förklarar med lika yviga gester som när hon målar. I de formaten är det lätt att förstå varför hon föredrar penslar man målar hus med framför de vanliga konstnärspenslarna.Deborah House Galleri Duerr Affordable Artfair

- Sprungen ur min brist på att kunna kommunicera på svenska. För mig har svenskan inte tillräckligt många ord, är inte tillräckligt färgrik. Mitt hänsynslösa intresse för symboler och matematik växte fram ur fascinationen av min dotterns hemläxor. Jag bad henne göra ekvationerna i målningen.

Dotterns intresse för matematik väcktes redan när hon var sju år, på en långflygning.

- Min man hade glömt att ta med något till henne och började lära henne om Algebra. Idag arbetar hon med medicin. Vissa målningar kan man bara inte skiljas från.

Tegelhuset i Nacka hittade de på exekutiv auktion 1995, ett hus de letat efter men aldrig trott sig finna, inte här. Från att ha tjänat som kontor har de åter förvandlat huset till bostad. Mycket har de behållit i original. Det finns inte en sak som inte känns genomtänkt, som inte har både funktionalitet, stil och känsla. Skåpen går genomgående ända upp till taket. Sopnedkastet i köket leder direkt ned till soprummet. Det finns en lucka för tvätten som får kana rakt ner i tvättstugan. Badrummet i blå mosaik med förvaringsburkar i genomskinligt glas visar minnen i form av stenar, torkade blommor, olika handgjorda tvålar och annat som håller hud och kärlek vid liv. Möblerna är i mörkt gediget trä. Sängen minner om svunna tider där tidlös passion tillåts blomstra. Samtliga sovrum vätter precis som badrummet och arbetsrummet mot den året om grönskande trädgården. Debora letar efter saker som har en historia och handlar möbler på vintagemarknaden. Ibland skänker någon av hennes vänner något de ser som de tycker är Deborah eller de tror passar i huset. Debora putsar upp, filar till och oljar in. En kvarlämnad arkivhurts tjänstgör som linneskåp och inte oväntat har Debora broderat monogram på linnet. IMG_3159Hon slår välkomnande ut armarna mot glasdörrarna som vätter mot trädgården. Vita och röda druvor mognar längs husets tegelväggar för att säkra årets portvin de själva tillverkar.

- Jag designar och min man tar hand om det mer tekniska. Allt vi planterar här i trädgården tar vi vara på. Från början ville inget gro för att det var så bergigt och torrt, jag höll på att bli galen, till slut grävde vi fram stensatserna som låg gömda bakom all lera och allt sly och förvandlade de till olika trappformationer, ett självcirkulerande vatttenfall som rinner ner i etapper med en liten bäck ger ro och ett litet lusthus med skjutdörrar i glas på toppen för att ta vara på kvällssolen. Stenen har vi skeppat från Öland. Vi designar trädgården utifrån vyn här från lusthuset. Debora skjuter glasdörrarna åt sidan.

- Här kan vi sitta och njuta av snöfallet tack vare infravärmen från taket. I direkt anslutning, bakom ytterligare en dörr hittar vi köksdelen, som gjord för barbeques i goda vänners lag.Debora House Galleri Duerr Affordable Art Fair

En halv trappavsats ner, ute i det fria står fyra högryggsstolar framför en braskamin och förstås ett tvåmanna soldäck. Längs en av husets kortsidor finns en liten bärträdgård som sörjer för desserterna. Favoritgrannarna, en svensk internationell filmregissör som använder engelska i jobbet uppfattar Debora långt ifrån inbunden eller lagom, detsamma gäller hans lika kreativa fru, även hon i filmindustrin, men det finns tider då andra grannar undrar vad i all världen vi håller på med, som när vi gick fram som en jordfräs i trädgården.Debora House Galleri Duerr Affordable Art Fair

Debora House är uppvuxen i staten Massachusetts en av de som satsar mest pengar på utbildning, tio km från Tanglewood där dans, teatrar och orkestrar är lika naturliga inslag i vardagen som att andas.

- Många av våra high school teachers var författare eller skribenter som åkte till Europa varje sommar. Det var inte alls ovanligt att ta klasser hos Boston ballet. Att vi byggde vår scen med delar från Broadway såg vi inte ens som något extra ordinärt. Vi var inte rika, kulturen byggde på jordbruk och turism. Kultur är ingen kostnad, kultur är något som berikar, en av de bästa investeringar man kan göra, inte minst i barn och ungas liv.

Debora House Galleri Duerr Affordable Art Fair StockholmDeborah visar i ett välfyllt album hur trädgården såg ut när de flyttade in. Ganska trist och snårig på sina ställen och slutade i ett staket. Alla fröpåsar som genom åren provats finns kvar ifall det inte skulle ta sig. Albumet har blivit en egen journal över trädgården.

- Fritillarian som kommer upp varje år har ännu aldrig blommat, frosten hinner ta den innan det är dags. Vinrankorna klarar sig tack vare att teglet blir varmt. Nedanför är det torrt, där trivs lavendeln och rosorna. Det är det här min man är så bra på, han är väldigt kreativ fast på ett annat sätt, vet hur man ska göra för att det ska fungera med vatten, uppvärmning och är full av tekniska lösningar. Vi har planerat trädgården så den grönskar året om, det ger en känsla av liv och energi. Överlever inte en planta av sig själv, är det inte meningen. Jag har tänkt med trädgården som med mina målningar när det gäller ljuset, det är bara en lite annan konstform. Tio år har det tagit, endast äppelträdet du ser fanns här när vi flyttade in. Vi behandlar trädgården lite som möbler, har flyttat runt lite för att det ska passa och tar vara på allt. Lavendel kan bli fyllda doftpåsar som ger lugn, presenter till vänner jag tycker om precis som med korten jag skickar, en liten notis om min uppskattning. Debora House Galleri Duerr Affordable Art Fair

Varje kort är som ett enskilt collage, handgjorda i olika material samsas de i olika pärmar.

Ett stenkast från huset ligger KVV (konstnärernas kollektivverkstad) där finns utrymmet Debora behöver för att kunna måla bilderna hon har på näthinnan. Att måla hemma med så mycket färg och så starka dofter är inget alternativ, de skulle det vara färg överallt, skrattar hon. Deborah bokar alltid in sig på samma plats för att arbeta med olika projekt och betalar en mindre summa utifrån det antal timmar hon använder sig av, i tillägg till årsavgiften. Det går att boka fler utrymmen i anslutning om man jobbar med stora verk. Inspirationen hämtar hon från olika resor, allt från Öland till Kina med återkommande teman som abstrakta landskap och symboler. En lek och experimentlust med färger och ljus. I produktions perioden jobbar hon två-tre månader i streck och stänger av allt socialt liv.

- Att vara tvungen att förboka tid i ateljén gör att jag tvingas planera mina projekt, jag blir mer fokuserad och arbetar effektivare. Jag bokar tidigt för att få ytan med det alldeles speciella ljuset som håller under dagen.

I målningarna Northern Lights och Chengdu fanns intryck av landskap som fördunklats av vädret.

- Den bästa tiden på året för att se norrsken är oftast när det är för mycket molntäcke. I Kina kom jag i dimman över bergen, konturerna var mjuka och flytande. Att samla dessa målningar tillsammans under en retroperspektiv utställning på Galleri Duerr kändes som att vara sårbar på ett sätt jag aldrig tidigare tillåtit mig själv. Landskapsmålningarna handlar mycket om färg och atmosfär och syftar till att skapa en känsla av plats, frid och harmoni. De utvecklades som ett sätt att överskrida språkbarriärerna. Jag målar till jazzmusik med energi och dramatik i stunden men resultaten är lugn och tystnad. Min man brukar göra soundtracks till mig. Jag är tacksam över all fin musik han introducerat mig för och alla duktiga vokalister. Jag älskar horisonter där allt skapar rörelser. Har alltid tre målningar som pågår samtidigt men jag målar bara med en färg åt gången, låter den torka och sen går jag över den igen, med samma eller med en annan färg. Ibland kan det behövas tjugo lager innan jag ser vart det lutar åt, ibland behövs bara ett enskilt penseldrag. Jag kan lägga lager på lager och få en riktigt tjock färg för att skapa perspektiv. Det är som att lägga ett pussel och jag jobbar vidare tills jag är klar. När jag väl är klar är jag klar och känner aldrig att jag kunde gjort något mer. Kanske hittade jag ett sätt, trots allt, att vara lagom.

Debora plockar fram nio nyproducerade målningar i storformat inför Affordable Art Fair Stockholm och undrar vilka jag tycker ska hänga under just vernissagedagen. Vi är helt eniga om två målningar – Horizont light – Time heals all Wounds.

- Jag visste inte om det skulle bli land eller regn, det är en del av det roliga med att måla. Här har jag arbetat mycket med krackelering, textur och glans, det är många lager och varje lager kräver tid att torka. Tre månaders arbete men jag har också gjort seriösa verk på åtta timmar där ingen kunnat avgöra skillnaden. Jag målar inte med tanke på kunden, utan ifrån känslan – det är två helt olika sätt att förhålla sig till sitt arbete. När målningen väl är såld är den borta och kommer att förändras med vart den kommer, med ljuset runt, med årstider och möblemang.

Debora menar att vi lever som om vi hade  obegränsat med tid trots att vi inte har det.

- Början av var dag är en gåva – folk tar mycket för givet. Min pappa var fyrtiotvå år när han dog i en bilolycka. Allt förändrades på ett ögonblick. Det fanns inget sätt att göra det man aldrig gjort, inget sätt att avsluta saker på, inget sätt att säga hejdå. Man måste leva ”really well” varje dag. Ta hand om saker, uppskatta livet och fylla det med kärlek och liv, inte med tomhet och konflikter. Vi kastar aldrig bort tiden, vi följer vår dotter i det hon behöver och jag gör research och lite annat för min man i hans arkitektfirma. Det är svårt med konst i Sverige. De flesta vill ha något som alla vet vad det är redan, som svenskt tenn. När någon annan har konfirmerat att det är rätt, att det är värdefullt, passar det plötsligt in. Själv föredrar jag när man köper min konst utan att veta något om den. Det är en dröm jag säljer, ett ögonblick av tid, ett just då. I Massachutes fostras vi i att ifrågasätta och undersöka påståenden. Jag kritiserar inte den svenska kulturen, jag gillar ordning och reda. Min pappa dog ung i USA för att han blev överkörd av en promillekörare, i Sverige får man inte köra med alkohol i blodet. Jag gillar inte heller vapenlobbyismen i USA, inte det eskalerande våldet, att de inte värnar om miljön eller att det är riggat för att folk med pengar gör allt mer pengar. Det är inte konstigt att folk inte känner att det spelar någon roll om de röstar längre eller inte. Jag är tacksam för det svenska skattesystemet där vi tar ett gemensamt ansvar, men den svenska välfärden bygger på total ärlighet – när för många försöker lura det rasar det. Under mina 20 år i Sverige har jag sett landet förändras, förut kunde jag lämna en barnvagn utanför affären och vara trygg med att inget hände, det var så man gjorde i vetskap om att omgivningen höll ett vakande öga, det skulle jag aldrig drömma om att göra längre. Det finns mycket positivt med att öppna upp världen mot världen men ibland går allting så fort att vi glömmer att ställa oss viktiga frågor.

I början när Deborah var i Thailand kunde hon inte ens ringa ut, i slutet kunde hon gå in och sända ut meddelanden. I samma lokal satt unga killar och spelade World of warcraft.

- Unga i Thailand gick direkt från ingen telefon till dataspelen där de kan göra allt, det var det barnen gjorde på sin fritid. Datorer är fantastiska som kunskaps- och arbetsredskap men det var inte det barnen använde den till. Idag oroar jag mig för att en majoritet av reklaminslagen här i Sverige handlar om spel precis som allt mer av barnens fritid. Det är galet för spelen är alltid riggade, det finns alltid någon som på förhand bestämt alternativen. I en film tar du del av en historia, den har en tidsbegränsning och du kan på något sätt identifiera dig med hjälten. I dataspelsvärlden antar du idag rollen som ond utan att någon ifrågasätter det, det är inte alls ovanligt med fullkomligt meningslöst våld, kvinnoförnedring och så bestialiska dåd att jag inte ens kunnat uppleva det i den värsta av mardrömmar. Det här är något som verkligen påverkar yngre generationer. Varför lyssnar vi inte mer på den kunskap som redan finns och egentligen funnits i alla tider än den självreglerande spelbranschen. I Massachusetts fostrades vi in i attityden att vi kunde göra vad vi vill, i en positiv anda. Jag tror att det gjorde oss mer öppna för världen, mer internationella. En del människor är risktagare, andra vill inte att något ska förändras. I mellanöstern dödar de dig om du inte håller med dom. Jag talar inte om galna risker utan bara om sådant du inte är familjär med. Men låt dom som vill stanna i boxen göra det. Så länge dom inte börjar kritisera eller skapar lagar som begränsar.

Deboras man äntrar huset och ser lika förväntansfull ut inför morgondagens veckolånga resa för att fira deras tjugonioår långa äktenskap. Besök på Turner Contemporary museum i England står på schemat. Känner jag Debora rätt ämnar de ta vara på och njuta av varje sekund av resan och av varandra. Jag lämnar Deboras hem högst motvilligt. I handen håller jag ett av hennes handgjorda kort. / Lotte Johansson

Galleri Duerr visar Debora House målningar den 2-5 oktober på Affordable Art Fair Stockholm. I vår utställarmonter E10 har vi även med verk av Maria Saveland  samt fotograf / kreativ bildkonstnär Sonja Hesslow, i ett av de verken ingår musik av kompositör Gísli Jóhann Grétarsson, text av Anna K. Larson och kläddesign av Patricia Trambevski.

Här hittar du inbjudan till Galleri Duerrs event och efterföljande NORDEA Art After Work. Är du intresserad av att handla konst någon av de andra dagarna eller under onsdagens vernissage, kontakta oss för fribiljetter specifikt till dessa:

Art from the start – Patricia Trambevski

 

Patricia Trambevski Galleri Duerr Art from the start Affordable Art Fair Stockholm 2 oktober

Att det blev design för Patricia Trambevskis del var för att det var något som föll sig naturligt för henne, i motsats till räknandet och skrivandet i skolan.

- Det är klart jag hanterar det men det är inte det jag är bra på. Jag har alltid velat göra saker med händerna, alltid tecknat och som liten pysslade jag nästan ihjäl mig. Jag tyckte om tyger, har alltid tyckt om det men det har också varit förknippat med mycket frustration. Ingen hemma talade om för mig att det tar tid att jobba med sömnad. Mina föräldrar var båda sådana att allt skulle gå snabbt. Det kulturella var inget jag fick med mig hemifrån. Visste inte ens att den världen fanns. Farmor hade i och för sig mycket garner och broderier men vi sågs sällan eftersom hon bodde i Makedonien.

Det var när Patricia träffade en kompis vars mamma målade som en ny värld öppnades.

- Det kändes som att komma hem, som en värld man ville vara i. Jag har alltid tyckt att den vanliga världen är ganska tråkig och kan bli ganska deppig i den. Där finns en stelhet och realism som kan göra mig oinspirerad ibland. Men realism kan även inspirera mig och vara väldigt vacker. Det som andra kan tycka är helt galet, skräp eller bara något som är, kan jag tycka är något fint. Det kan vara färgerna, formerna eller en doft som jag går igång på. För stunden tar den mig någon annanstans. Skapandet blir som en..Patricia tvekar lite på orden.
– Inte som en låtsas värld men som en annan sfär.

Efter att ha jobbat med produktdesign i nästan åtta år kan Patricia, utbildad inom textil, formgivning och design utan problem se att själva designprocessen är väldigt lika mellan produktdesign och kläddesign. När det gäller den kommersiella kläddesignen kände Patricia som jobbat både mot företag och offentlig förvaltning, med uppdrag som föreläsare, på en designskola i Borås inom trendanalys, designprocess och projektledning att hon börjat stagnera designmässigt… det var dags för en förändring!

- Jag ändrade därför designprocessen. Började experimentera lite mer men det passade inte klädmärket jag drev och designade. Ganska tidigt gick det upp för mig att jag vill jobba med kläder på mitt sätt – kläder är heligt för mig. Det är här jag har min konstnärliga frihet. Efter att ha lagt om designprocessen blev skisserna något helt annat.  Vad ska jag göra med allt det här som växer fram i skissblocket, tänkte jag. Jag såg ingen marknad för detta!

Klädskisser blev som en form av skissträning, något man behöver jobba kontinuerligt med om man ska bli riktigt bra. Patricia tränade vidare på olika skisstekniker och experimenterade. Förra året, i bilen på väg till flygplatsen för att ta hand om sviterna efter sin makedonska fars bortgång insåg hon vad hon skulle göra med skisserna i alla blocken.

- Under bilresan ner kom det till mig! Allt föll på plats och jag såg det framför mig väldigt klart.  – Det är precis det här jag ska göra! Experimentell kläddesign för foto, film, musik, scen, konst och reklam.

När det gäller produktdesign var det en helt annan grej, där gillar Patricia att jobba kommersiellt.

- Fast det är klart att jag nischat mig även där. Jag jobbar med tidlöshet och det handlar mycket om att hitta formerna och materialen. Jag söker den ultimata kombinationen. Det minimalistiska. Genomtänkt, stilmässigt åt det japanska hållet och det skandinaviskt lågmälda. Jag ställer alltid mycket frågor först och analyserar svaren utifrån marknaden, känslor och erfarenhet. Jag älskar att göra målgruppsresearch, trendanalys, lära känna varumärket och sen koppla ihop det designmässigt till något som tillför marknaden något.

Som inredare, sedan sex år tillbaka är det här en kommersiell och konceptuell ådra hon älskar, som hon ämnar fortsatta med och är det som ger henne möjlighet att jobba med uppbyggnad av övriga delar som kräver mer tid för att bli lönsamma. Patricia driver ett företag med många olika ben, allt med samma gemensamma nämnare – design.  Det är först de senaste två åren som Patricia landat i sin inställning och känner tilltro till att det bär.

- Det är klart att jag känner en viss oro emellanåt men det är alltid spännande att kasta sig in i ett nytt kläddesign projekt som man inte riktigt vet var det landar. Art from the start är ett stort konstprojekt där vi är många involverade och det är mycket som ska klaffa. Jag gillar verkligen Sonja Hesslows surrealistiska bilder, det är både kreativt och kul att jobba med henne som fotograf och bildkonstnär. Att få inspiration och skapa ihop med övriga medverkande i Art from the start känns stort!  Nu väntar Sonja och jag på musiken och texten  inför nästa bild. Till den första bilden draperade jag direkt på dockan utan ett enda mönster och den passade perfekt, det var absolut ingen självklarhet, eftersom jag experimenterar med nya tekniker för att drapera plagg. Sonja hade bildidéen till den första bilden så jag utgick ifrån den, började skissa och skapa inspirationsmaterial. Nu har Sonja en bildidé som vi diskuterar och jag får designa kläderna till bilden utefter den idén. Sedan skickar vi bilden till Gísli och Anna, som i sin tur tonsätter och skriver text till bilden. Vi är så nyfikna och längtar efter att sätta igång med tredje bilden men påbörjar inte vår process innan den kommer. Konstprojektet går nämligen ut på att vi ska utgå ifrån materialet vi får. Ibland jobbar vi via chat, Skype eller så sitter vi i samma rum jag och Sonja.

Under intervjun ber jag om att få ta en bild av Patricia efter Kulturfestivalens Barcelon-svenska nycirkusföreställning vi just beskådat på Sergels torg som inspiration. Mitt i myllret på Drottninggatan fortsätter vi intervjun och jag undrar om det känns fel att ta upp skissblocket och börja jobba på en av skisserna.

Patricia Trambevskis Galleri Duerr Art from the start Affordable Art Fair Stockholm

- Inte alls, skrattar Patricia, den här skissen till exempel gjorde jag på tåget hit.
Skissblocket är redan fullt av skisser och urklipp trots att det bara är någon dag gammalt.
– Vad ska det där bli, undrar jag och pekar på en påbörjad skiss i blyerts.
-Det vet jag ju inte än. Det brukar ge sig efterhand, kan bli en idé till nästa fotoprojekt eller kanske ett helt maner till någon annan konceptuell fotografering eller sceniskt uttryck. För mig blir det både skissträning och ett idéarbete i mina skissblock.

När det gäller framtiden ser Patricia att hon precis som nu jobbar med många olika saker inom design, självklart vill hon utvecklas och nå nya nivåer.

- Kanske är det naivt att tro att det skulle hända i morgon. Fast jag jobbar faktiskt redan nu med det. När det gäller tredje bilden i konstprojektet Art from the start vet jag inget mer än vilket sagoväsen det handlar om. Att jag nu gått över till det mer konstnärliga inom kläddesign handlar egentligen om att jag gått tillbaka till mitt ursprung –  avantgardistiska scenkläder. Tittar man på mina första modeskisser jag gjorde för många, många år sedan var det precis så det börjande.

Patricia Trambevski Galleri Duerr Art from the start Affordable Art Fait  Stockholm

Sonja Hesslow fotograf och kreativ bildkonstnär, Gísli Jóhann Grétarsson kompositör och dirigent, Anna K. Larson och Sanna Andersson sångerska och textförfattare respektive cellist från duon En vokalist och en cellist och kläddesignern Patricia Trambevski inspireras av varandra i projektet Art from the start. Galleri Duerr visar Behind the scenes – första bilden i ett liveframträdande den 2 oktober på Affordable Art Fair Stockholm. I Galleri Duerrs utställarmonter E10 finns även bildkonst av Debora House och Maria Saveland representerade. Under september månad  presenteras samtliga i form av yrkesporträtt under fliken konstnärer och artister på Galleri Duerrs blogg .

Art from the start – what came first

 

Sonja Hesslow Art from the start Galleri Duerr Affordable Art Fair Stockholm 2014

Sonja Hesslow jobbar med Art from the start

Sonja Hesslow 24 år, med i den senaste upplagan av ”Fotografernas bästa bilder och hur de kom till” visar den 2 oktober kl. 15.30 Behind the scenes – Art from the start. Sonja Hesslow berättar om det första av sex verk där musik av kompositör och dirigent Gísli Jóhann Grétarsson, text och sång av Anna K. Larson, kläddesign av Patricia Trambevski ingår i verket. I det akustiska liveframträdandet under Affordable Art Fair möter vi även cellist Sanna Andersson.

Art from the start går ut på att fyra konstnärer i en specifik ordning tolkar varandras konst och skapar sex gemensamma konstverk på temat sagoväsen. Fotograf Sonja Hesslow tolkar Gísli Jóhann Grétarssons musik eller Anna K. Larsons dikt eller omvänt, lägger till sin egen konst för att skicka det vidare till nästa för tolkning. I sista hand är det publiken som tolkar konstverken. Målet är att de olika delarna har blivit så inkorporerade i varandra att man ställer sig frågan, vad kom först. Bilden, musiken eller dikten i de olika verken.

Fler av Sonja Hesslows bilder visas i Galleri Duerrs monter E10 på Affordable Art Fair 2-5 oktober. Där visar vi även bildkonst av Debora House och Maria Saveland. Samtliga presenteras i form av yrkesporträtt på Galleri Duerrs blogg under september månad.

Almedalen here we come

IMG_1718

Hur får vi alla att förstå hur viktigt det är att vi har ett rikt konst- musik- och kulturliv i Sverige och hur får vi loss resurser. Måste kultur som inte genererar ekonomisk vinst eller i alla fall +-0 strykas, förpassas till hobbyverksamhet eller är det ibland precis tvärtom. Konstnärliga verktyg kan som vi vet användas för att kommunicera och komma åt svårlösta utmaningar. Kultur kan överbrygga kunskapsglapp och erbjuda en väg in i innanförskapets värld, där processen och deltagandet är viktigare än resultatet. Går det ens att räkna hem en kultursatsning eller ska kultur bara finnas för sin egen skull som blommor och fågelsång, först när de försvinner inser alla vilken livsnödvändig funktion de har.

Hur bidrar kultur till utvecklingen av olika samhällsfunktioner och vilken roll spelar den samhällsfinansierade kulturen för företag. Vad gör de förändrade förutsättningarna i musiklivet. Hur ser sambanden ut mellan lokal kultur, stora festivaler och event – föreningsdriven som kommersiell.

På lördag åker jag på politikerveckan i Almedalen för att söka nya kreativa lösningar, vara med och debattera och för att ta del av även politikers syn på samtidskonst – vilken konst har påverkat de? Livekulturen består av allt från Fryshusets teaterpjäser till musik och konstutställningar. The Art of Zhen till exempel handlar om Kina och om mänskliga rättigheter och rätten att uttrycka sig. En rätt vi i Sverige tagit för given i många år men som av allt fler börjar ifrågasättas. Om det interagerar Direktdemokraterna varje eftermiddag på Donners Plats. Ett nybildat parti vars enda valfråga är införande av allmmänn rösträtt i sakfrågor. På plats finns också föreningen för direktdemokrati för att informera om de demokratiska verktyg som finns men som få använder. För att de helt enkelt inte vet att de finns, ännu mindre hur de fungerar och om hur vi kan utveckla demokratin. På plats finns också Guardians Paul Johnson som berättar om fallet Snowden, världens största övervakningsavslöjande.

Jag har dessutom snitslat en bana för att söka vad det finns för olika samverkansprojekt inom kultur, hur dessa har gått och hur det blev med det regionala självstyret inom kulturområdet i praktiken. Hur enskildas erfarenheter tas till vara både inom kultur och inom politik. Jag hoppas kunna återkomma med ett knivskarpt inlägg om det när jag är tillbaka. Det handlar som ni förstår om så mycket mer än att bara mingal runt med ett glas i handen och knyta kontakter. Själv ska jag hålla en workshop om svårigheten i att involvera unga när så många av de sitter fastlimmade framför våldsamma spel eller selfies forum som vi vuxna tillåtit kommersiella aktörer förgifta deras tillvaro med. Så klart finns det kreativa lösningar även på de problemen – vi pratar rolemodels det vi och våra utställare och musiker på Galleri Duerr hela tiden strävar efter att vara.

Här hittar du Almedalsprogrammet där minst 25 000 deltar i år. Är du också där bjud gärna in mig. Vi letar alltid nya spännande kreativa samarbeten och upcoming artists för våra pop-up-art and music events som kommer att ske fyra gånger per år på passande spektakulära platser. Närmast i tid är Stockholm Affordable Artfair och ja första bilden som kommer upp är är från Galleri Duerr och en av våra utställare fotograf Sonja Hesslow. Tillsammans På plats – “behind the scenes” visar hon i två av för henne signifikanta surrealistiska bilder, hur hon inspirerats och hur hon sedan skapat verken med hjälp av Photoshop. Ett till bilderna specialkomponerat musiklandskap kommer att framförs live. De andra konstnärerna vi har med oss är Deborah House och Maria Saveland (även rektor på Konstskolan Basis).

Pop-up-music-art-jams

 

Sonja Hesslow Galleri Duerr

Det här är bara så kul! Jag får göra det jag är bra på –  Storytelling för att lyfta fram det väsentliga här i livet. Deborah Duerr gör det hon är bra på – som grafisk designer, konstpedagog på musikskolan Lilla akademien och bakar dessutom ett riktigt gott delikatessknäckebröd som numer säljs på NK. Vi vågar göra det vi drömmer om och det vi tror på. Vi vågar gå på vår magkänsla. Vi har ett krav eller två egentligen – hålla en hög konstnärlig kvalité, vara en inspirerande upplevelse och lyfta fram bra förebilder – det var visst tre. Det var det där med alla goda ting.

Vi tror inte på att konst alltid måste var svår, exhibitionistisk eller svårtillgänglig. Vi tror på människor som vågar leva ut sina drömmar och som vågar vara kreativa. Lite som att älska utan förbehåll. Vi vågar säga vad vi tycker, tänker och vet. Det är inte lite vi samlat på oss under åren.

Det är ungefär femton år sedan jag och Deborah Duerr tillsammans med några andra kreatörer började locka fram det barn och unga håller inom sig –  via bild och via film. Att utan kompromisser berätta om vikten av att ta till vara på barn och ungas kreativitet. Deborah hade en konstskola för barn – Fantasihuset. Den blev en utgångspunkt för vårt samarbete. Deborah har genom sitt arbete på många sätt varit nyskapande. För självkostnadspris har utställare kunnat hyra det som omvandlades till Galleri Duerr. Nu går den epoken i graven. Med en 70 procentig hyreshöjning ger hon upp lokalen, men vi ger inte upp våra visioner och inte våra ambitioner. Vi kommer dyka upp precis som vanligt minst en gång i månaden i form av pop-up-art event där musiken är en del. Häng kvar här för mer information om tider och platser. Vi har några förslag på lokal och några idéer. Vi bygger nätverk av nyfikna och på ett eller annat sätt kompetenta människor.

Vi tror på att utmana jantelagen. Vi tror på det vi gör och vill att de som samarbetar med oss ska våga känna detsamma. Jag menar titta på Deborah Duerr som drivit Fantasihuset Duerr design sedan 1996, som hon kämpat på – mött allt ifrån vilda och ostrukturerade kreatörer till drottning Silvia.

Första gången vi började samarbeta var i en idé om ett Barnkonstmuseum vi ville skapa. För att en bild kan säga lika mycket som tusen ord och för att vi tyckte att konstarter i alla dess former djupt underskattas. Inte minst i skolan. Vi smällde upp en installation i form av en två meter hög stjärnformad målarduk på T-centralen, den som ville kunde ta plats med en pensel och måla där den ville. I en tågvagn rullade vi sedan Stockholm-Malmö-Göteborg med en vagn full av barnkonst, där varje målning var unikt inramad och ljussatt. På flugsvampsstolar vid stafflier kunde vuxna måla av barnens konstverk istället för tvärtom. Var det inte så Picasso gjorde? Försökte hitta (tillbaka till) barnet inom sig. Plötsligt var vi inbjudna av Astrid Lindgrens sjukhus att medverka under världskongressen i barnpsykiatri och av SOS Barnbyar till Stockholm Water Festival där Lasse Åberg gick igenom barnens målningar. Vi fick före Facebooks tid, precis i inledningsskedet av hemsidans uppståndelse målningar från forna DDR och fotografier från en skola i en av USAs mest utsatta områden där eleverna var tvungna att legitimera sig och gå igenom en metalldetektor för att överhuvudtaget kunna starta sin skoldag. Temat var positivt respektive negativt i min vardag. Nu börjar den verkligheten krypa obehagligt nära inpå, det vill vi vara med och motverka .

Vi vill visa att det finns förebilder – bra förebilder, i det här fallet kvinnor som är villiga att gå före. Visa att det spelar roll, att man kan påverka och som är villiga att dela med sig och bjuda in till dans. Cause it takes two for a tango. Det behövs vägledning och den heter inte en eller annan skärm – skärmen är bara rätt använd och i lagom dos ett komplement eller ett bra verktyg. Omvänt blir den mer som en drog eller ett vapen – mot kunskap, kreativitet, driftighet och omtanken om varandra. Det är det här som gör att vi väljer att lyfta fram det vackra vi har att ge denna sista dag i lokalen på Vanadisvägen – lördag den 10 maj. Kom och ta del av Fotograf Sonja Hesslows vackra surrealistiska bilder, här kan du läsa mer om hennes resa in i skapandets värld. Tack alla ni som varit med oss på den här resan. Vi ses snart igen på våra pop-art-music-jams. Följ oss på Facebook där han du också ta del av bilder och film klipp från våra event.

 

Rolemodels Hesslow Harris & Cocopipes

Cocopipes Galleri Duerr 8 maj

Cocopipes

Sonja Hesslow Galleri Duerr 8 maj

Sonja Hesslow

Leah Harris Music Galleri Duerr 8 maj foto: Lotte Johansson

Leah Harris

- Jag kunde skapa bilder utifrån min fantasi vilket innebar att jag var unik med mina bilder eftersom ingen annan har precis samma fantasi som mig. 

Det var så hon sa Sonja Hesslow en av Sveriges just nu mest spännande kvinnliga fotografer när hon

berättade hur hon upptäckte Photoshop.
– Åh! sa jag när jag hittade henne i senaste upplagan av
Fotografernas bästa bilder. Hon skulle passa så bra här hos oss på Galleri Duerr med sina vackra surrealistiska bilder och vilken förebild sedan, i en tid där unga tjejer i olika media ofta framställs som menlösa objekt man kan göra lite som man vill med. 


Deborah Duerr höll med men såg lite skeptisk ut,
– Hur ska vi få in henne med så kort varsel?

En hel månad kvar tänkte jag som är van att jobba med ännu tajtare förutsättningar och inte kan låta bli att försöka, särskilt som pop-up-arts blivit lite av vårt koncept. En dag senare hade vi bokat in mötet med Sonja Hesslow, ytterligare två dagar senare satt vi i soffan alla tre på Galleri Duerr och nickade samstämmigt. Vi hade haft turen att Sonja Hesslow befann sig i Stockholm på jakt efter ett galleri innan avresa till New York, med målet att synas så mycket som möjligt.

- Jag gillar er idé om att lyfta kvinnliga kreatörer och att låta olika konstarter berika varandra, sa Sonja Hesslow. Faktum är att jag redan funderat över att jobba tillsammans med någon skribent och att låta en musiker tonsätta mina bilder men till er utställning den 8 maj hinner jag inte få till det.


Jag hade sett en bandplåtning av Sonja Hesslow, vad med om jag skulle fråga någon av våra artister om de vill tolka någon av Sonja Hesslows bilder, skulle det vara okej.

- Absolut! Utropade Sonja Hesslow och jag satte igång med att skriva en presentation av Sonja Hesslow.

Samma dag kontaktar jag kanadensiska Leah Harris, musiker ut i fingerspetsarna och spelar här samma dag som Sonja Hesslow ställer ut och som bjudit in några andra kvinnliga artister till duett.
– Great I would love that! Var svaret vi på stående fot fick, ungefär samma reaktion som efter att jag gjort personporträttet på Leah Harris, som ännu en förebild.
-I love it!
Personporträtt är för övrigt också något som börjar bli lite av vårt koncept.

En vecka senare tar min intuition mig till en konsert med Cocopipes. Mademoiselle Coralie Söderbäck, kallad Coco av vännerna i Frankrike, därav namnet Cocopipes och så för stämman förstås. Det är denna Bourdouxbördiga kvinna, vars djup i röst och låtar får manliga toppmusiker att flockas runt henne, precis som andra toppmusiker sluter upp runt Leah Harris soulröst och outstanding pianospel.

- Och du kan inget om musik, säger du, viskar en garvad manlig musiker i mitt öra Lika förvånad blir den kvinnliga pedagogen från Musikskolan Lilla akademien och innehavare av Galleri Duerr. De hade övertalats att följa med utan att veta att jag själv inte hört henne sjunga en enda av sina låtar. Ibland har man bara en känsla utifrån några vaga parametrar att det här måste vara bra och träffar så rätt. Nu väntar vi lika spänt som ni på resultatet av den här mixen. Vad som mer dyker upp den 8 maj har vi ingen aning om, kvällen formas som vanligt under kvällens gång utifrån er som väljer att med- och samverka med oss. Klart är att kl. 16 slår vi upp portarna där vi visar Sonja Hesslows bilder, kl. 18 spelar en ny Songwriter, kl. 19 spelar Leah Harris med gäster, kl. 20 går Cocopipes på och därefter hoppas vi på ett härligt avslutande jam, det vore väl kaxigt om några av alla fantastiska kvinnliga musiker tog med sina favoritinstrument. Sist hade vi fantastiska manliga musiker som blev sittande på scen timme efter timme och såg ut att ha ganska trivsamt tyckte jag tillsammans med alla dessa kvinnor som avlöste varandra. Själv kör jag som vanligt lite storytelling utifrån kvällens gäster och på temat – att vara passionerad och förebild. Du hittar eventet här, sharing is caring! Fotoutställningen visas även fredag 15-20 samt lördag 12-16.

Tack till JAM som hjälper oss i vårt arbete genom att låna ut PA, micar och högtalarsystem och tack till Musikskolan Lilla Akademien för ert fantastiska elpiano (ni vet dom som skolat allt från Darin till klassiska musikunder).

Personporträtt på Coralie.